Som ser sin throns förlust i en förlorad strid,
Och sin förtrutna här, af modlöshet betagen,
Till hvilket pris den gifs, är nöjd att köpa frid.
YNGVE.
Hans namn till Nilens strand med folkens bifall hunnit;
Han tigger ej om frid: man har bedragit dig.
Den son du talar om, ur verlden ej försvunnit,
Och Rom, så stolt det syns, har ofta, i dess krig,
Den dygd det saknat sjelf, hos fienderna funnit.
POMPÉ.
Af dessa kunskaps ljus du ensam vet att ge,
Af detta nit du hörs för Oden rykte bära,
Hvad bör jag sluta?
YNGVE.
Det, — att händelsen, kanske,
Hvad andra kunnat fly, åt mig har kunnat lära.
Det, — att mot våld och list, är hatets pligt, Pompé,
Naturens första rop, i alla bröst af ära.
POMPÉ.
Den frihet, till hvars bruk min vänskap gaf dig rätt,
Man kunde lära dig att ej dess gränsor glömma.
Ditt bifall gör ej lag för mina tänkesätt;
Och jag befarar dem som strida, ej som dömma.
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/84
Den här sidan har korrekturlästs
— 52 —
