Att, för en qvinnas skull, som eldar ditt begär,
Två skilda folkslags blod och Latiens skatter tömma.
Att lägga svek till våld, var det som feltes än.
Försåtlig krigare, så väl som trolös vän,
Du strider utan mod, du blygs ej stiga neder
Till hemliga förbund med Odens egna män!
Din gång, af natten höljd, dig nu till Asmun leder;
Hans läger syns — du ser dess eldar härifrån —
Men vägen är dig stängd;
(Han stiger framför honom.)
den stängs — af Odens son,
Af den förgätna prins, som ödemarker gömma!
(med häftighet.)
Drag svärdet; mellan oss kan döden ensam dömma.
Med någonderas blod skall jorden sköljas varm.
Om det ej lyckas dig att Yngves ådror tömma,
Så fall, och med hans svärd göm namnet i din barm.
POMPÉ, med förundran, i det han sätter sig till motvärn.
Du Yngve!
YNGVE, i det han anfaller.
Jag, tyrann! — beviset är min arm.
(De strida.)
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/90
Den här sidan har korrekturlästs
— 58 —
