FEMTE SCENEN.
POMPÉ. YNGVE. ODEN.
ODEN, med förundran längre ifrån.
Hvad? midt i lägrets famn, två Romare, som strida!
(Han nalkas dem.)
Är det på sådant sätt man Roms beskickning för?
Och mellan dragna svärd, som Oden kallas bör?
YNGVE.
Din undran rättvis är: upplysningen förbida.
Blott skilj från dina fjät ditt folk — och dessa bloss —
Sen, svär en Konungs ed, åt krigarn vid min sida,
Att kunna, när han vill, med trygghet lemna oss.
POMPÉ.
Spar, spar förrädare, att för min trygghet sörja.
Bär fram din hemlighet. Jag väntar: du kan börja.
ODEN.
Er strid — ert mörka tal, min undran lika få:
(Vinkar bort sitt folk.)
Välan?
YNGVE.
En gång, — och snart, — du begge skall förstå.
Men hvilket är det tal, som spridt sig i ditt läger.
Att man förrådt din thron, din ära och din ätt?
