Att din försvundna son ej mer ditt minne äger?
Att, för en hånlig fred, (jag tolkar hvad man säger)
Till en begråten brud du säljer bort hans rätt?
ODEN.
Och du, hvem är du sjelf, hos hvilken, till min häpnad,
I åtbörd och i röst så sällsam likhet bor?
I detta sälskap sedd, i denna rustning väpnad,
Du kan ej vara den, mitt hjerta finna tror.
Men hvarifrån det nit, hvaraf din känsla lågar
För en fientlig prins, hvars rätt man kränka vågar?
Af samma växt som han, af nästan samma år,
(Så långt min skumma blick i mörkret sig ej irrar,)
Din röst med samma ljud mitt häpna öra slår...
Du har till minsta känt, mitt hopp det förespår,
Den afbild af dig sjelf, hvars öde dig förvirrar,
Hvars oförrätt din dygd ej liknöjdt skåda kan?
Om du har sett min son, hvar är han? lefver han?
YNGVE.
Han lefver denna son, han lefver än. Men svara:
Är det för evig blygd, att här ett ämne vara?
Och står ännu igen, till hvad han pröfvat har,
Att skymfas af en brud, och rodna för en far?
POMPÉ, till Yngve.
Gör slut på mörka ord, som tiden blott förhala.
Om nesan af ett svek dig hindrar derifrån,
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/92
Den här sidan har korrekturlästs
— 60 —
