Den här sidan har korrekturlästs
— 65 —
Jag har mig allt bekant; och glömmer allt. — Mitt hat
Den helgd bevara vet, du äger som Legat.
Ditt sändebud, Pompé, i dig jag ser och hedrar.
Men, om till låga ord mot oss du stiger ner,
Då glömmer jag ditt värf, och ser hos dig ej mer
Ett värde som du kränkt, ett namn som du förnedrar.
POMPÉ.
Du talar högt: men lär, hvad du ej än förstår,
Att ångern, hos en svag, i hotets följe går.
(Han skyndar bort.)
SJETTE SCENEN.
ODEN. YNGVE.
ODEN.
Nej himlen och mitt hopp din grymma spådom jäfva;
Än är ej Odens folk af Odens Gudar glömdt.
Förblifvom endast män, min son, som icke bäfva
För hvilka ödens prof hvartill oss lyckan gömt.
YNGVE.
Till hvilka har hon dröjt att Yngve återföra!
Gör slut och säg, min far, hvad jag förskräcks att höra:
Leopolds Skr. I. Del.5
