Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/110

Den helgd af Segerns Son han trott i grafven föra,
Och den af härars skräck han fört i tretti år.

Min Konung! från ett bröst som lyfts med Sverges söner,
Förlåt, om nitets höjd ett vågadt utbrott ger:
Med lagerns vundna krans, till den olif Dig kröner,
För din odödlighet, hvad kan Du söka mer?
Ditt rike frälst af Dig; Lag stiftad; Sjelfsvåld tuktadt;
Din blick till jordens vård, till slöjd och handel sträckt;
Förtjensten sökt med nåd; Rätt skyddad; Snillet väckt;
Den Svenska borgarn trygg; det Svenska namnet fruktadt:
Hvad mödor! — och som dock ej Aggets brånad släckt! -
Men ryt, förställda barn af kungahatets anda!
Hvart når ditt hesa skrän? Betar det Svenska bröst
I Segerns högre sång, att Gustafs ära blanda,
Med Ryktets och Europas röst?

Du kan ej mera här en Smickrets hviskning kalla
De rop, som känslans våld ur våra hjertan ryckt:
Hör dessa samma rop från Hoglands höjder skalla,
Och jaga, vädren likt, de brutna Ryssars flykt