- .' : ' I
• ' • •..' �. I TII.I- HANS MAJESTÄT KONUNGEN, EFTER DESS HEÄJKOMSt FRÄN - KRIGEr 1790. *) JVLonark, hvars idubbla höjd yi kanne, Som Konung, och som enskilt npan^ . Med lika glans af dessa tvenne, D^ sanningen ej fruktig kan^ Din stora själ är gjord för henni �.
- ) Anledningen till detta Skaldestycke^ behöfrer ej tillkan-
nagifv^s: den finneé af innehSIIet/ Det Mr dessutom redan alltför mycket .kändt genom e^ mäii^d felaktig afskrif- ter som kringflugit Imfvudstadcn och orterna � men LvaraF fdrfaltaréu aldrig utleuniat nigon. FSrtjensten af poemet mä.vara nlgam eller iiigcu; men kanhända var skaldekonsten sällan använd 1 bättre afsigt, eller mer pS sitt ratta ställe. Poesien, vanligen ansedd som en vacker konst, utan redbar verkning, Itmiiistoae utan inflytande pS verldena iMN^rliga liändeJser , kunde likväl hoppas att här haiva ett. Man iinner med lätt- Let, att allt i detta skaldebref utgör blott en omväg till det slutliga ändamålet, och att de dristiga skaggorna af den första taflan, icke äro der, utan för att gifva, genom kontrasten , en större dager åt den päföljaude. Det utmärkta hägn h varmed Konungen omfattade vit- terheten; den verkligt höga anda hans egna efterdömeu neddelte derat; hans kärlek för allt som bar stämpeln af stor tanke, af ädelt uttryck, och h vilken gick hos honom, man kunde säga, ända till passion, tillätoviJ ett tilltUlIe sädaiit som detta -. � icke skalden, — haa har aldrig glömt sin personliga ringhet — men skal- dekonsten^ att upphöja sig till en ton, ett sprSki som
