Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/118

io4 — O! till hvad tal man Prinsar flirinity Som en minut, på thrönens höjd, Nationernas beundran vunnit. Och uppfyllt deras folk med frÖji; Men !i vilkas glönfe, blott flyktigt röjd, På en gc^ng framblänkt, och försYUnnit! Sä, under aftorivåndrai-ns lopp, Ur jordens famn sljg tränga opp Öch stå en stund derSfver stilla, De bländsketi, sbnl hans fjät fdrvllla, Och ljuga skatter ftir hans hopp. G — n nyss en Förste skådat, Hvars försu vlrf och �tyrselriltt. För folkens räl, fÖrnuaets ratt, Och, för hans namn^ det faÖgsfa bådat; Som liktal, mindre sfx>r 6n d|erf. Med aH sin nya klokhetsflära, Blott fami �n rag till nytt förd �/, Och sönk förkrossad af de tätf Hans ^iiHra var tdr svag att b&rtL Hans byggnad föU, af ingen stödd, Och verfden ^dömdQ honom föéå Med mer begär^ än rätt till ära. Hvem helst en spira nånsin bar, Odödlighetens pris begärde; Men ge varaktigbetens värde