Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/122

Och solem ej hans hjessA bränaer. Som yrigltng, har han höjt sin arm Mot våldet af partiers harm, Förent Monark x>ch undersåfer, Och kastat Sphtets ormar åter Tillbaka i dess egen barm; Som man, för Äran lika Tarm, Han mot en våldsam Granne Ijungar, Och somrars läpgd, på böljans fält. Vid gränsen af Europa gungar, För hyilket, ensam bland dess 'Kungar, Sitt bröst han till en förmur ställt — . hvar lånar jag de yärf jag målar? Hvars hjessa spridw dessa strålar? Hvars äro dessa företag? O Du! som frälst ur striders våda. Möts af ett tacksamt folk i dag; Hvars härars tåg och tappra slag^ De forutsända Rykten båda: Må Du, i dessa kända drag. Din Hld, med rättvist bifall skåda! Se Mälams folkbetäckla strand. Njut äran af en Hjeltés möte; Du Ibr med åskan i din hand, Och återvänder, till ditt land, Med Friden, bergad i ditt riLÖte! Dig täcke vi att njuta än