Då, Prins, förlåt din Fosterbygd, Och må dess offer åt diQ dygd^ Ej af din blygsamhet förtrytaf! Én Irans af ek _ O Ci^^iV åvL ser Det högsta pris ef Äran gifVet; - Det högsta Fosterlandet ger. För vakor^ mödorna och iifrtfti Om sådan yar, i fordna dar> Den borgarns lon, a^m frälst enllike, Hvad atörre ritt Dn dertill drar, . Från äran af ett frSlsadt rikel i * Hyem tog i sådan tid som Da,> Emot i. en s|^iras tyagd att form?
�n Kmig att vårda, späd ännu?
Ett söndradt Folk att lyckligt göra? Stort Tar ditt mod bknd vapnens dån, Och stora, mödorna af striden; Men större var, Gostafvars Son, Din dygd, och dess béiM^ i friden! Om ett fdrvilladt tänkesitt, ' Ett retadt folk sitt hat förldarar Mot lugn och lag och Förstats Stt. Da vSpnar ej för deras fBit, Men din regering dem försrViérar; Och då do fleste Kittgar stiUt Blott härar, kastade i Wt,
