Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/129

Mot liror>'^m Revolten •inrider^ Gör Du din Kommg* rike sMHt^ Och det >r tå Du dem be^tridet! 8fi börja en fSnmltningi år^ Hvart korta hSfder Mmnet går Att mlid odödligt bifall riita: Bn Uka Ibrtgång återstår, Och dia regerings första spår Ej skola jKfras af de sista. Htad skillfar mer ditt tinkesitt, Och bielte^^höjden af ditt sione: Din Yördnad för din* Konungs ritt? Din trohet mot din Brodecs minl^e? H?ad yrkar mer i^år tacksamhet^ Och hedi^r nkcra^dina dagar: , Ditt mogna snilles visa lagtf ? Ditt Sdla hjertos mensklighet? O Hjelte! vird att hittiUs kalk ' Med alla namn af dygd och modf: Förlora aldrig, af dem aUa^ Det ädlaste; Ditt namu af godt Om dessa moln, bland: stormar födda^ Hvarur, ^^ då lugget oss bedipg, Mord-Furien biänkte. fram � �• och elog, Om dessa molnen flytt förströdda; Om trygg mot dessa lägre sla;;,s Hrarmcd sig lll^kjUfi .stundom hHainat,