Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/139

Och BMeM Gttd ifyr Aén^/fSrfSrad, i>'éin b8))a, Och mSas M Sldre! CARL/, wtä bån med bäfvad såg* Odi DtT^ sömfBdd tHl arfåfdéttä Natnfléts dager. Ditt rami ^eri l^RBTTÖNDE i Hjéltekretsen läri' Som till den T^rAnådérätt DU Iran en Krona drager , Har lagt en Hkå st Jr, af bragder och af årj DU| som b(jr täcka9 främst ;^^ Ätt JSverge ännu står J Ododbg som Du sjelf^ O Konung! är dM Jjager, Som flätas, af en SoK^ krihg Dina silfteriiär. ^ Han^ att flärden blott af egiön Stötset nära. Har skakat jordens rymd' med' sina åskors dön; Prån Fo1kslä|, som HaM*ök! blbdig Iräldbm bfra^^ Bj Man bevisen drar oftiiinä ll/elte-röii* ' ^ ^ Baits sjSl yar mera ho^, Hans lott blef mei^skoa � ^tt krossa fjettrama Han gick att Folken llLra': Eui^pas frihet, Sverges ära^ ' ' Och Vérldens dyrkan , blef lians lon. '^ 3clt hrilken bor då* Gud! oj Sverges dyrkan Vara? Hvad Förste, (Öäfderna mS svara) ijaf nånsin, Ädle Prins, åt iiagot Folk ännu, Stt hopp, som lofvat mer, !_ och hållit mer ^^ än DU? If skakningamas våld, låg Svba snart begråfven, Med styckad makt, och slocknudt sken.