Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/147

Hvad ej de Storas flärd, zelotens list,
Och allmän tvedrägt härja och förlora,
Det fräta högmod, afund, enskilt tvist,
Förståndets yrsel, alla dygders brist
Hos smärre dårar, apor af de Stora.
Förfärligt kaos, hvari nöd och brott,
Passioner, dårskap, last, __ i stort och smått, __
Likt hafvets böljor, som hvarann bekriga,
Med samladt sky-svall opp till molnen stiga!
Hvar höjs den Treudd, den Neptunska röst,
Hvars gudakraft mot stormens krafter måttas?
Hon dricker vågen i sitt qvafda bröst.
Den mensko-dygd, som här mot hafvet brottas.
I evig cirkel sig det onda rör,
Man lider sjelf, och andras plågor gör.
Och långt ifrån att denna fortgång mota,
(Se der hvad högst beklagadt måste bli)
Lik månadsdåren, i hans raseri,
Gör vådan störst för hvem den söker bota.
I lifvets dram, att se hvad rôle han fått,
Till skådeplatsen lyft på täcket blott:
Betrakta bålen, bilorna och banden;
Se Catos dolk, __ och Cesar segrande!
En Cimon, ruttna i sitt fängelse!
En Sokrates, med giftets kopp i handen!
Allt är sig likt, och verlden käns igen:
Hon må, af Statsform, tusen sätt beramma,