Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
ÖFVER BEGÄRET TILL ETT ODÖDLIGT NAMN.
Förgäfves under störtadt lopp
Af sekler som på sekler följa,
Den tunga jordens fasta kropp
Blir sjelf ett rof för tidens bölja;
Förgäfves glömskans djupa famn
Begraft dess fordna väldens namn,
Med deras konster, värf och seder:
Vi födas bland ruinerne,
Vi sexti seklers härjning se,
Och ropa dock: vi trotsa eder!
Och bäst från Ryktets höjda char,
Kring jorden våra storverk skalla,
En fläkt ur österns grottor far,
Vi dricka smittans luft, — och falla!
En mask till grusets glömska dömd,
För dina fjät, i gräset gömd,
Din flykt med dödens lia hinner —
Leopolds Skr. II Del.1
