Vår första blick på Roms och Greklands bygder,
Hvad visar den? Förtrutna landsmäns hat,
Som ropa hämd på hjeltemod och dygder,
Och jaga Skyddarn ur en skyddad Stat.
Ej att en hvar ju hemligt måste vörda
Det dolda välde Dygden, Snillet fått;
Men allt slags välde, när det märks, blir börda,
Dess rätt förgäts, och tyngden kännes blott.
Från då: hvad skiljer mer, förtjenst och brott?
Vänd ögat nu från saken sjelf, till grunden,
Och skåda följden vid sin orsak bunden.
Hvad vill Förtjensten? Säg mig. __ Allmänt väl.
Hvad hatar mängden? __ Ordningens befäl.
Det ädla, stora, nyttiga och rätta,
Se der det mål hon tröttar sig att nå.
Dit för hon allt. Men se: just detta, detta,
Gör Egoistens hela hat också.
Hvad skattar han en sällhet i det Hela,
Så knapp för en som dess milliondel är?
Med färre band, och friare begär,
Han gör en egen, den han slipper dela.
Bland tingens kaos, utan skrankors tvång,
Han älskar mer, kometiskt vågsam svingas,
Än, svag atom, af jemvigts-lagen tvingas,
Inom systemets trygga cirkelgång.
Till allmänt väl, hvad plan som ock må gifvas,
Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/150
Den här sidan har korrekturlästs
