Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/17

— 3 —

Mät stjernans väg, ställ tidens ur,
Sök guldets spår i Chilis grufva;
Höj städer ur den sänkta dyn,
Byt om naturen, res i skyn,
På hafvet bygg, på klippan skörda,
Fördubbla minnesmärkets höjd,
Lägg berg på berg, — sen, gack förnöjd,
Och multna under deras börda!

Ja, frukten fins, vi njuta den
Af fordna seklers långa möda;
Välgerningarna lefva än,
Men de som skänkt dem, äro döda:
Och under det en lättsint hop,
I verldens tomma undrans-rop,
Ett pris för deras vakor finner,
Så hvila deras glömda ben,
Mer känslolösa, än den sten,
På hvilken hennes rökverk brinner.

Om eder samtids röst far vill,
(J som dess dom för intet akten!)
Hvad ger den tid J vädjen till,
Mer värde, än den J förakten?
Och dessa lagrar döden ger,
I grafvens natt, hvad gör det Er,
Med hvilka ljud de helst förenas?
För hvilket prisadt namn de gro,