Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/170

PREDIKAR EN* JVlin ibiiy tag Liran af min mund: Gif akt på tidens flykt i dina unga dagar, Och lyssna i din vår till lefnans visa lagan Hon varder kommande den stund', Ben stund af långsam dod, den stund af eyig dvala, Då inga ämnen pier till dina sinnen tala; Då styrkan brutit opp med viljan sitt förbund; Då mjölnarena mer ej mala. Och huset darrar på sin grund. Och tinnarna deraf stå kala, Och mörkret bryter in igenom fönstrens rund. Till sallheten, min son, låt vish^fen dig fora. Allt annat irrar dina fjät Hör då, hvad tidigt nog en dödlig ej kan hora: Att lycklig bli, att lycka göra, De tingen äro två; men få begripa det* Vill du Naturens vägt till verklig sällhet, veta? - Se här dess första bud: Arbeta! Det är en dödligs kall, ^^^^^ ära, dess behoC {lon sade ej: finn sätt att tiden förnämt döda! Hon sade: menska, köp din njutning för din möda, Och gjf ej andras stett din orklöshet till xoL