Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/171

Var nyttig. Nöjet blei till prii åt ibödan gifVet. Dagsvorkarns timme flyr,' dagdrifrarn släpar lifvef^ Och vämjelsen ?id allt^ är duglöaheteUs pro( Gör rätt åt all förtjenst^ min son, odi gSr det gema; Men pröfva hvar hon fins^ och Tet att hon Sr sannr Skilj kärnan från sitt skal, Magnaten från sin stjema: De svara, ofta nog, rätt illa mot h varann* Låt ingen fördoms makt och* ingen dåres, truga Det bifall af din mun, du dygden borde gej For mensklig ordning dock^ (för hvilken allt bör ske) Inför den höga dåren buga; Men djupt, så djupt, min son , att han ej ser dig le. Mot smädarns rop, likväl, din själ, ditt öra härda, Din stolthet med rättvisan säm. Man är ej tom på dygd, för det man är förnäm � Jag xhar förnäma känt, och känt dem vördnadsvärda. De hafva fel, min son, dem har hvart dödligt brost^ Men mången dygd jemväl, som saknats hos de ringa. Och oftast rar det hat, som höjt mot dem sin röst, Blott hatet mot de band, som folkförföram tvinga. Är xnenakan skapad mer för dygder eller brott? Hvud bör hon: älskas, hatas mera^ Uppriktigt syaradt: intetdera j