För Rosenstein, för Cicero?
För Oxenstjerna, för Mecenas?
Jag vill att jordens kända trakt,
Att tretti sekler vörda Eder,
Som stöd af deras väldens makt,
Som daningsmän af ljus och seder:
Hvad? om en dag en mognad verld,
Af sanningen och plågan lärd,
En ny Jean Jacques mot Er bemannar?
Hvad? om hon räknar sitt förderf,
Från dessa ljus, från dessa värf
J skryten af, och han förbannar?
Europa Er sin dyrkan svär,
Men sen, då J den tryggast njuten,
Den jord, som edra tempel bär,
Af böljan och volkanen bruten!
Hvad var hon för sextusen år?
Om hon till kaos återgår,
Att nya haf och stränder föda:
Hvem bärjar då de brutna vrak
Af edra storverk, eder smak,
Och edra tretti seklers möda?
Poeters, hjeltars gyllne dröm,
Olympens himmel, Minnets dager,
Ett evigt frejdadt mods beröm,
Och Snillets evigt gröna lager!
Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/18
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 4 —