^ 166 _ lag tog dem ån^ på andra lifvet åtSUda^ Och gaf min ungdom � lyckans fröjd och prakt ^^Skänk mig. din Luura, som du älskar så! ^Der, bortom grafiken, gäldar jag din smärta. ^'Der skall ditt qval på högsta ränta stå.** Jag slet mig, dödsblek, från min Lauras hjerta; Gret högt, sönk ner af soi^; .^ men gaf andi. ^Se Tiden fly, med aldrig hämmadt lopp. ^Naturen sträcks der, — skördad af dess glafyeii| - För häi-jams fjät, en lillös, yisnad kropp. ^När allt förvandlats, jorden, himlen, hafven,
- Då skall min ed bli uppfylld, och ditt hopp. —
På grafven fltäldt du hennes sknldbref tar! Bedragerskan, besoldad af despoter, (Så, uied ett hånskratt, verldens utrop rar) Ger, för ditt guld, en tom förskrifiiing åter. Du är ej till, när den förfallit har. Hrad är en Sällhet i de dödas land? Eu skngg-dikt, speld på grafvens andra sida, Hvars bild �, förda af bedragarns hand. Dig vinka tröst, och bjuda dig att lida. Med tålamod, förtryck och nöd och band!
