^ 168 — Men ingen död kom stigandes ur grafven^ Och lika fast förblef likväl mitt hopp. Infor din thron, jag frambär nu min boa. All lifvets glädje jag åt dig har slagtalj Min tro på dig, har vägrat inga ron; Mitt nit för dig, har mängdens spott föraktat: Belönerska! nu fordrår jag min lön!
En lika vårdnad mina foster fS. (Så var den röst , som sig från thronen sträckte) TTvå blommor^ ,-^ menskor! akten deruppå: ^Två, lika blommor^ blomstra för ert slägte,
- 'Och Hopp och JNjiiining heta dessa två".
Af dessa blommor, ho den ena fann^
- Mä system ej uppä sin lott Ijegara,
- Den njuta må, som intet hoppas kan;
'^Den som kan tro, han sakne. , Denna ISra, "Gör allas öden lika med h varann". '*Du hoppades: det var din lön, min vän. "Du är betald, och räkningen är sluten"! — Förtviflad skrek jag: Gif mig då igen Min blinda tro, till yttersta minuten! ^'Du var dd^ (avartes) lycilig genom den?
