Den här sidan har inte korrekturlästs
4ä t.<()i(] �(XMX*M �X<^M W>i^:Wi �?r,WX � Ji)tM VÄNSKAPEN, ELLER HVAD MAN VILL. JVLorka, olycksfulla odeoi Åter, åter rasen J! Är då lugnets hopp förbi? Kunna grafven blott och döden,^ Emot Er^ min fristad bli? Från min vårdags första stunder, Var ert hat min kända lott: Blomman var for ögat blott, Ormen hväste ren derunder, Och han har mitt hjerta nått Ja, han detta hjerta nådde: Fåfäng yar min oskulds frid. Fåfäng manna*vettets strid, Fåfäng dygden; — Furien rådde, Och har fast sig derinyidl En gång sågs en Gudom ila TUl min tröst, i plågans år: Hoppet glänste i dess spår; Men, så glänser bödelns bila. Den minuf hon höjf och �lårl
