Den här sidan har korrekturlästs
ÖGONKAST PÅ NATUREN
Oupphörligt, dag från dag,
O Natur! du dig förnyar:
Jordens grönska, luftens skyar,
Allt har ungdom och behag.
Evigt, gyllne Sol, densamma,
Låter du, omätligt spridd,
Dina röda strålar flamma
Deras guld kring fältens vidd.
Klara flod, än slår din bölja
Glittrande, den strand hon slog,
När hon såg den första plog
Dina blomster-bräddar följa.
Skog, af samma fåglars sång,
Evigt dina grenar ljuda,
Evigt samma skuggor bjuda
Åt den gömda tänkarns gång.
Utan vällust, utan smärta,
Allt sin första daning har:
Endast jag, som fått ett hjerta,
Är ej mera den jag var!
