Den här sidan har inte korrekturlästs
Till heUans flykt, till krämpans nätter, ^1^ /åa^BS hotade ^åf )>fi �t| ^ ' . ^ Lägg detta dag, af Lyckan gifvet. Och trotsa hMad han mer fSrmårc Du kan ej krossas mer; du står Uppa ruineroa ^f lifvet! t , 1 , Näi\ med den trotthejt sysalan ger, Ditt skumma tjäU du soigsen bionfif j När ditu^ barn du kring dig ser, jySca ej den omina moder finn �, Hvars.själ.i deras blickar ler, Och vid hvai^s namn ditt ogpi xjniior; När hon, som deras tillflykt var, Ännu m^ ömhet jropas |lter^ Men utan tröst, men. u(an srar, Sig evigt, evigt ropas l^ter: Da känn det c|val| som hvarje dag^ Som .hvarje timme dig bereder 5 Kapp^ fasan af ditt pdes lag. Af lifvets tyngd ^ qph böj dig pedd^ Och i^ om dödens sista sla^g!
TILL
