Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/24

— 10 —

Och lika fritt från tidig smärta,
Hans ära i sitt första sken,
Och i sitt första lugn hans hjerta?

Ännu är verlden den hon var,
Hon bäfvar hellre än förtryter;
Hon hellre okets tyngd fördrar,
Än styrkan af den arm det bryter;
Hon såras mer af hjeltens dygd,
Än af tyrannens brott och ränker;
Och hatar mer än bojans blygd,
Den ära hennes räddning skänker.

Gån, män af dygder, män af mod,
Som folken edra snillen länen,
Gån, offren krafter, lugn och blod,
Att köpa hat af dem J tjenen:
Hvad blir er framgångs högsta rön?
Att lysa och att förödmjuka!
Och eder samtids skänkta lön?
Dess lagrar och dess afundsjuka!

J hören dessa skarors röst?
J dessa blomsterbanor skåden?
Flyn, — det är rop från hämdens bröst!
Flyn, — det är ormar som J tråden!
Höj klubban, Jofurs unge Son,
Men gläds ej lätt att hydran dödas: