PRESTVIGNINGEN, TILL E. ♦) JL/in hvita lapp, din sida kolt. Och denna långa svarta slöja Ditt grymma val omsider rSfa! Du, för befordringsrätten, sålt Din rätt att hjärtats drift förnöja! Du oifrar dig till Prest och slaf j Och att, på brädden af din graf^ Ett yisthus för din ålder hafva, Du nu din Ungdom vill begraiVa! Hon ren vid ofierbanken står. Ditt hår, ditt sköna svarta hår ^ En^ obarmhertig sax skalt stäcka: Gif akt, att denna låga släcka, Som från ditt skälmska öga går: Förqväf den sncky och svälj den tår , Som Cloes ömma blickar väcka: Fly, att ej detta sköte räcka^
- ) DeHa lilla Stycke, redan 35 Sr gatnn^It, $r 4^
äldsta af dem lom finnas i dentia samling. Författa- rens ni^dom när det akrefs, torde ursäkta den litet firiare ton, som röjer sig i början deraf �
