DEMOSTHÉN, OCH HANS PUBLICUM.
"Tron ej Philippus — han bedrar."
Så hördes Demosthén med vanlig ifver ropa,
På torget i Athén. Men ingen öron har.
Den goda Demosthén, står snart så ensam qvar,
Som en orkan gått fram att hela torget sopa.
Han tystnar. Nästa dag man honom ropa hör:
"En Herre i Athén, en dum och däst Seigneur"...
Hvad han? (skrek folket strax, och strömmade tillhopa)
Säg oss, o Demosthén! hvad den magnaten gör!
"Jo — Hellre än sin tid med Statsbekymmer spilla,
"Han sofver i sitt slott helt stilla,
"Med dubbla koppar-portar för,
"Och låter verlden gå sin gång, väl eller illa. —
"Hvad? han ej bryr sig om Athén?
"Visst ej!" — Blott sofver? — "Djupt!" — Väck honom Demosthén.
"Kan ej; hans slott är stängdt!" Man bör ej modet tappa,
Ej vika för hans dubbla port.
Man bör slå på, så det är gjordt,
Och ända tills han vaknar, klappa.
