Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/296

pet flyr firån hordens �^> det yets e} af i dött ' Att soTjSL der för allt, är lägre själars lott pet är ej Heones Nåd som derom har bekymmer, S$aa ^ betald; olU sker: prefvinnaii riqger blott De trenne nSsta år begynte dock bK irSga. Man ledsnar, som vid allt, vid nöjet innan kort Eglé tog alla matt alt jaga tiden bort^ Men tiden flög ej mer, och allt förnöjde foga^ Visiten tråkig fans; soupén ej llflig mer; (Man bar ej, markte hon , just roligt fast man ler.) Spektaklet gaf blqtt sömn, � och to^ dea bort fSr nattep, Nu^ söktes de behag en yerksam leiiiad ger: Man drätslade sitt guld, man satt ett flor i hatteOi Man läste i eix bok, man slog på sitt klaver, Men timmien flöt ej frami dea stod som stannadt vatten,^ Och ledsnans dgonbtick beständigt bIe �Vo fler* Man såg ej Grefven sjelf, så ständigt som man YHIe. Sent' kom han oTtast hem, Qch mulen utomdes$^ Nu hindrad af sin tjenst, nu dröjd i något gilk} Fas.täa (bekäonom det) — väl mest, af sin mätress. hvad upptäckt for Eglé! Hvad dödsstyng for as maka! ^i vet hvad hämd^i f orent med ledsnaden,, förmår^ Maa tTQttnar^ nå^on stund^ att på^thjertaYabb