Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/301

Nu gnUIlcle Vistliusdorrii^ nu hördes vi&toln gSu Hon klädde man och barn, snart fiagdt, med egnA händer^ Och iiada öfrig tid till dessas vålnd ähdå^ Jag ville^ att eti stund Ni dem kring moderä sflge^ Och henne^ jenit hos dem, emellan sysslorna: En mumlade på faime^ en märktQ på sin bäge^ Den tredje ritade en lång sned rad med o. — Af dem med kärlek lydd, af 4llt siUfolktillbeden^ Hon gaf^ inom sitt hus^ en lycklig dnjitnings lag j. Och när^ med pannan skön af oskulden och freden^ Hop kom, bland sina barn, på fältet någon dag^ Ni skulle trott er se, med föga undantag, Vår första sälla mor, bland englama i Eden � En rullning hörs af hjul: ett vagil ior d&rren ståf. ÄUi spririger till; en hyar sitt byte dérur far: Den ena bok, skatullj den andra käpp ochkappa^ Ett hopp, w. och ren är Herm^ ur vagnen^ på siii trappa* AnneU med liflig fröjd sin iftian tillbaka ser; ' Till hälsning hon Eglé likväl ett försteg gen Men förrn ett ord är sagdt, en vink begrij^g vordeii^ Hon reU) i Willsons &mn, är hyssåd^ högt från jorden* Och kysst på mun ochiund, och kysst. �^ ita mer .—. än mer.