Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/306

— aga — Af Ekens blad, var tredje kransen knuten, Och blef, med pragt, till lön åt dem besluten, Ät hvilka � yishet, hvilkas medborgsdjgd , En skyddad, yårdad, upphöjd fosterbygd, Fans ypperst skyldig tacksamlietens ära. Det var den högsta krans, som gafs att bära. Och när den ädle sjelf gått saknad af, Då pryddes bilden dermed, på hans graf, ' Och ställdes sen, till framtidens exempel, Bland stora mäns, i Fosterlandets tempul: Ofantlig Dome, hvars stolta Kolonnad, Steg in på Cirken, med sin fraaista rad; Men af hvars vigda inkrets, heligt sluten. Blott hvarje årsfest, skådningen var njuten. Då såg man der, i marmorn lefva an. Bland Bagdads Kungar, dessa stora män. Som hedrat deras råd-sal, deras härar. Främst B bl o c ses, bland dem 40m Minnet Med liknöjd blick, han Kronan tar emot, Och Medens boja trampas af hans fot En ätt af hjeltar, sig från honom sprider: Sidst deribland, ett stöd i stormens tider^ Man ser Ni c A no a, hur sublim han står. Och, fast med Kronan tryckt på silfverhäc^ Dock, med en arm af striders dån beryktad, Upplyfter Bagdad, till hans fötter flyktad^