^^* �' ^ — ^— ^ kTk^^fe
FALMAS DÖJIR, SLUTET AF SAGAN. ' Till Fx. Fi^. A � W* • ♦. \Jm Palmas sanna bild, till anletsdrag och själ, At Sagan en minut, med nöje länt sitt öra, Så skänke hon en blick åt Sagans slut jemväl, \ Hvars korta teckning blott, jag ber om lof att göra. FVån Folk-triumfens gny, med hvar minut förökt. Den brydda Scthos sjelf, liksom hans sköna Maka ^ I deras bonings-famn, sin fristad hade sökt, Dity på ea afskild vag, de skyndat sig tillbaka. Dock; hopeti vet ej gräns ^ i känslans öfvermått. Lik böljan i sitt svall, soin hvälfs .att stranden hinna, Den förs i deras spår; men kom att se dem blott Inom sin slutna dörr, med hastadt lapp försvinna. , På marmorn utanför satt blott en gubbe qvar, Hvars blick, på ingen vänd, snart vande på sig allas. Af lyrans konst bekant, i fordna bättre dar, Han hade börjat ren den' Gamle Sångarn kallas.
