Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/327

— 5iS ~ Der står, tid Gnd, jn nägoA re^an! — . HveiÄ dä? — IBn håle, gissar man? Nej; farligare mtfn an denna; Mén Vida från hans slcapnad skild:' Blid( af en Mars, ... Adonia bild, Hfill opp, häll opp, min svaga penna! Sky ^, som Belsano, dessa drag Ar stolthet, parad med Jiehag! Lär att, som han-, ditt intet kännai Och sjunk i stoft rid detta slag! Olycklige Belsano^ lemna Ett mm, som din fortviilan gor! En dolk, — men han står fri derfSr: Du har den icke, att dig hämna I. Italienarn, qvafd af harm. Ur stånd att ord för känslan finna | Flyr boit, med pUen i sin barm. Förbannande sin falska qvinna. Bedrägliga, fördömda kön, (Så skrek han ensam med sin snärta) "Det är då så, som du gor bön, "Och öppnar föt din Gud, ditt hjerta! "Den nedriga! hur rörd hon vari "Qur fromt hon kommer hit att skria , 'Urar dag, sitt Heliga Maria f ^Och bekom dannsi .^ står th kar!**