Den här sidan har korrekturlästs
”Den helga Jungfrun väntar, — kom;
”Hon vinkar der, beredd att höra.
”Gå, frukta ej att, der bakom,
”Står någon skurk, som er skall störa!
”Behåll ej minsta sorg, min fru,
”För min duell och mina öden:
”Vi råkas, om ej mera nu,
”Så fort som nyss, dock säkert ju;
”Som först blef aftaldt, — efter döden?”
Så föll den illskna Romarns tal.
Af sten, för den betrycktas qval,
Som hotar fåfängt att sig döda,
Han, flyr; — och som han porten hann;
Jag skall ej glömma, ropte han,
Betala Doktorn får hans möda!
Fort står han trappan utför ned,
Och porten sluts, — och Sagan med;
