ikTkt mmmmmmmmmlt^*
DET SVÅRASTE MIRAKLET. SAGA. IVlirakel! (skret eti Musulmäii; Sen stormen var förbi, till skeppsfolket i fröjden;) Mirakel! Mahomet har frälst oss, ropte han, Har sänkt på min turban en nådig blick från höjded^ Nedom oss, böljans graf stod öppen for yår syn; UppofVer, hyälfde blixtens dunder^ Som s5nderslet den Svarta skjm; Från luftens i^d, från hafv^ets gnmder^* AUt rot: forgås! förgås! här fins ej räddning mer! Vår dom var fälld, vårt skepp gickimdei'; Jag bad, — och ^ahomet, för min skull, räddat ei:! I bönen jag mitt anlet vände Emot den sjufallt helga stad, Der; i Améhnas qved, Prophetens lif %ig tände; * Han syntes mig, i det jag- bad. På hafvet der han stod, mitt öga honom kände � Vid denna skydds-guds första blick. Åt hafiret och min själ en lika stillhet skänktes^ I höjden, dagens klot sin glans tillbaka fick, Och stormen teg, och böljan sänl^tei^ -^
