Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/35

— 21 —

Än skenet som förskräckte Er
Från bålen, bilorna och svärden!

I vindens fläkt, på trädets gren,
I böljans dryck, i fältens gröda,
I eder njutning, eder möda,
I allt är godhet, hvart J sen.
Tron ej naturens röst förleder,
Som ropar: Skaparen är god!
Tron hatets röst: Han fordrar blod!
Var alltid den som lög för Eder.

Hvad! blef, af likar, en bestämd
Att i ett brottsligt mörker vandra,
Då himlars Gud förtrott den andra
Sin lag sin åska och sin hämd?
Och ville Han i mörker gömma
Sin dyrkan för en heden verld,
Att se dess blod, för Kristna svärd,
Från pol till pol i vågor strömma?

Nej, tron mig: varelsernas Far
Vill deras väl, och vill blott detta.
Hans lag är enkel: gör det rätta!
Hans äras fordran: lycklig var!
Och om naturens ljus har brister,
Om Han ett nytt åt verlden gett,