,— 54i ^^ Och incr^ till vidd, nr ståud att rymmas på min duk^ Än cdgon häradsprobst, förenad, buk yid buk. Med alla probstarna, hans fäder.
�n smula häpen, ropte jag:
Hvad nu? Hvad vill du mig? Hvad ärnar du för slag? Rätt intet! �^ liördcs sjiöket svara , Ty jag är sjelF, min son, till väsen, som till namn, Det ioma / �/^#. ..^ Hvad? Ofanteliga hamn^ . Du är, så tjock du står, det torna intet bara? Och har figur och röst? Hur kan det möjligt vara? -^ Nå, möjligt eller ej, begrip det som du vill} Men jag är kung for denna skarå^ Qch h^Ia trakten hör mig till. I mig da målet ser för hjeltaroés bedrifterj Jag slår de största lärda bi^ Och fyller verldea opp med tusen tjocka skrifleri^ Som ur mitt sköte gå, och vända om deri. ..^ O sade jag, min kung, stor är din monarki! Och, som jag. rättvist bör förmoda, Att allt hvad dagen ser, ditt offer måste bli, . Så tag emot mig ajelf, mitt namn, min poesi ^ Och håll jemväl min dröm till goda I Den lycklige min afund gör, Som strax till dig i födseln hor. . • • !
Så drömde ,> — icke jag, må läsarn ej bedragas, Men fordomtids en Skald, som här ej nämnas vill;
