Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/356

— 345J _ När WqU den yngre drägt, de felen, undantagas^ Som Köra, honom ej, men öfversättarn till. För mig är denna dröm ett lärdoms-ämne vorden; Ty hvem ger tviflarn fält? hvem kitlar gäckaren? ^vem mer än du, da ajelf, min bildningsrika Yän, Som skapar, i(|itt nit, din himmel efter jorden, Med samma lumpna fröjd, ooh samma fel som den? Pu skall belönas, Dygd! J skolen straffas/ Laster! Se der förnuftets röst, och sanningskänslans rop; Men Ma^omet, Svedenborg, Homerus, Zoroaster, Gån, sägen mig ej merr J Ijugen allihop! Låt svärmarns. h jerna fritt med torna syner proppas; Låt hoaom, stor prophet, bland^galnare än han, Beskrifva, rik på dikt, hvad ej beskrivas kan: Dl| visare, gör godt, slut ögat till, och hoppas; InbUlningen bedyrar; men hjertats rost är sann! II I m n<ip^^— � Mimi.