+ * * >:? �c>: ; �'.<>: ♦iv.:^:* �:*;:*:.* 4* + +>:.c< �.k*: c �:cy �^ >: m. x X' *
JAKOBINEN I GREKLAND.
J.
|ag liar ej gäfvan att berätta, Den är så rar, den är så stor, Att mången, som den äga tror, Var aldrig i ett mål,' så narrad, som i detta. Ej nog ^tt, riktigt satin, Historiens kall förrätta; Man bör förstå till hvar bedrift. Att här och der en skarf af egen väfnad sätta; Men skarf, som har förtjenst, jsom visar att er skrift Till mål för dikten, valt det sanna och det rätta. ' Man bör, som Ariost^ som Wieland eller Swift, Med lätthet alla toner tagaj Ge känslor, ge begrepp, i synnerhet behaga* (Behaga! märken. Barn, en vigtig föreskrift I) Hvad likväl bäst behöfde märkas, - Och hvad J skratten åt, gunås, Det är, att sagan bör till meningen förstås. Ett klokt beslut deraf i något ämne verkas, Ett bättre tänkesätt i något ämne fas. Men, att en dyrbar tid med omsvep ej förhala. Se här min saga; gynnen den. Jag gör som andra talemän: Bevisar att jag bör ej tala, Och talar oupphörligt sen.
