Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/367

_ 355 — Hvarom^ till enda förord, gäller, Att den skall, först, ej blilVa lång, Och sen, ej mycket lögn i, heller. sednare nästan alltid till ^u större eller mindre bor- gerlig omstörtnin^. Man niä duna rAf^on gång för den sednare ett försvar som lalrr höra sig: men man skall alltid nödgas högakta den förra , ISfVen dä man kunde förebrS den någon bitterhet eller nSgou ölVerdrilt. Men kallom icke bitterhet, detta litet skarpare salt, utom h vilket ingen väckelse skulle gifvas. En froin satir är ett oting^ som icke ISter tänka sig. GiKkcrict Sr dess element Man ^nilo lika orimligeu fordra Tälmeitandc godhet af .eh sedcinalare, under drt han liSller satirens penslar^ som artighet af en aktör, eller ca domare. Likaså beskyllom ej moral-satiren för öfverdriTt, ä �rfbre att den framställer målningar, hvaremot ingeu ting fallkomligen svarar i verkligheten; derföre att dan samlar hos en enda diktad person, flera löjlig- heter och dSrskaper än måhända hos någon i sjelfva Terket funnits, eller troligen kunde finnas. Man be- sinne att en sådan karakter sammansättes af en mängd särskilta drag, ISnade öfver allt omkring; och att dera f uppkommer, tillika med taflans fullkomlighet, äfven dess nödvändiga skiljaktighet fr3n allt det vanliga. Kanhända fans aldrig én giirig sSdan som Harpagon, aldrig en skenhelig sSdan som Tartuife. MSlningen är visserligen förstorad i jemförelse ined den vanliga na- turen, men detta förstorar också intrycket. Man söker , likasom i teckningen af dygder, så äfven i den af fel, en viss ideal fullkomlighet, för att genom den större skönheten af de förra, desto mer intaga, och genom den större löjligheten af de sednare, desto mer väcka och afhSlla. Egenkärlekeu säger, vid dcssn sistnämda, kanhända en och annan gSng liÖ;;t: En .sådan narr gifvea ejf men hon säger sig sjelf tjn^o glingcr i hem- lighet: �ktom oss att synas likna deu! LiisopoiiDs Skr. II Dbt^. aS