•^ 555 — Studerar naglar, härgåhg, tändi^r/ Blir ledsen, — grundar, fattar tröst, Ger bort Baron, slår opp från jorden Sin blick, odi talar dessa orden] TiU modem, med betJUtkbg rost: Min Fru, jag Vill er ej bedraga: Er herr Son blir, det har jag sett, Med tiden, litet slog i vett. Gif er tillfreds, jag stc^U så laga. Att han dess föcr> (som ofla 8kett\ Skall göra lycka och behaga. Man är ej stum, i brist af skäl; Tyertom, han öfveralit dess mera,^ Skall orda, tvista, decjdera^ Och skratta högt, och lyrkas riL
�rt bröst skall frojdds yid att hora.
På hvad behagligt skamlöst sätt Han yid ett bord skall ordet föra, Ocli jollra platt yid en toilelt Med insigt något kall bestrida, Behöfs det fÖr en man af yerld? Han är Baron, och ej en lärd; Lär honom dansa, fakta, rida, Så är han lyckans ynnest yärd. Var viss hon ykntar på den lilla, ' Så snart han skillnaa blott företar
