Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/377

w 365 ^ Få bvita kiSdet om sin arm, *) Och dertill hyula som en charm ,' Är ållt hvad man kan lystert kallaj Till Akademien snart han foor^ Ooh gjorde, efter adlig yana, 3ex hela månars iSrdoms bana; I böckskinnsjdagg och fiktarskorj Nu var han man, svor Kungens fimaj* For grann till ho&, gick stolt och rak, Spänd byx, blank stofVel, sabeln- faak^ Höll sin figur för ett mirakel. Höll nyttigt folk för idelt pack, Blef aldrig tom på tanklöst snack j| Ooh ropte brauol på SpectakeL Såg annars icke stort i bok, Att. ej sin börd i gräl begrafVaj; Och höll för en pedantisk tok Hvem helst som hade lärt sig stafira! För öfrigt, när han kom och gickj Det ringa folket honom kände, På näsans högvälboma skick, Som han mot firmamentet vände } På den FViherreliga blick Han stundom öfver axeln sände; '^) Anakronismen sf denna mlbilng torde 1>5ra amts min-^ ^re klandenrärd i en Moral -Satir, der sanningeii miste sökas meia i- den moraliska iTjrftningen, äa i den historiska riktigheten.