Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/379

— 265 •- Och hof-betjening firam ocB bak^ Med länga bloss , från hvilka ljungås Eft helvete kring hjul och tak; I rummen glas och gull och siden; Uppyaktning, spring, från dagens rand. Tills dagen yar till ända skriden] Och starka bugare ibland, ^ Med skrift af högvälboren hand, ^ På riktiga förfallotiden. Allt var förtjust, som J väl tron, Nir friherm tog en nådig ton; Allt strök, vid snäsoma, på akon, Och kröp sin väg ödmjukeligen: Så högtansenlig var Baron, Och till den grad var lyckan stigen; När ändtlig, som det går och sker. Omsider gift, — omsider mer, *^ (Possessionat bör ni begripa) Han satte sig till hvila ner På stora frälset Bondetnipa, Som verlden af historien ser, Och rökte der i ro sin pipa. Ty, som en man af rang och ätt, Plef hjelten sticken, må ni tänka, När intet allt gick tiU så rätt; Och aildehstund hans tänkesätt Till krig var något svårt att länkå^