Den här sidan har inte korrekturlästs
•s �ceoccco � �cxcoctc> �cto �cicoscooec �
HATTEN. , Ba gittif dem Hut � &flt ifh dmt Ttui—Ofhxé^ , Ttika FSnVÅVTAm � X yerldens första grofra dar/ Då menskan djurets broder yar^ Och följde slägten tätt i spåret/ Då gick hon än, det vet en hvar^ I sol och slask med skallen bar^ Fast böljan flöt ibland ur håret Mei^ ljuset måste slutligt bli. På en gång bröt det fram ur natten: Det föddes något stort geme, I tidens iSngd, som uppfann hatt€iu Då såg man först, af undran stumy Hur fordna verlden Tarit 4.um, Hur upplyst nya verlden blii^t. Man såg hur lånigt geniet kan gå; Öch det blef sagdt, ooh det blef skrifri : NtUuren menslan hufvud gifvit. Men Snillet satte hatt derpd.
