oooooooooo
TILL KONUNGEN, I GÖTEBORO 1788. Il är efter den revolution, Som skall Ert Mora namn, till tidens gränser föra, Ni satt förgudad på Er thron Och låtsade att nådigt höra, Den chorus till Ert lof, de Stora och Nation, Visst ej blott låtsade att göra; Med hela detta skräp, så tröttsamt för Ert ora, A.f tatl förutan styl, och verser utan ton: [ denna högsta glans af välde och af heder ^ Säg, var Ni mera säll, än nu i farans dar, Då hjertats fria nit Er Spira tryggat har, Och då Ert tappra folk ej endast ser i Eder En blixtrande Monark, men en tillbeden far? Vi kunde säga då, med Elfte Carl^ och flera: 'Man darrar för min makt!^ Men det ej fyllest var; Den Tredje Gustafs själ bör kunna säga mera. Deh då Ni ser till Ert, och till Er throns försvar, Dss gå från bygd och hem dit stridens faror kalla; Då undersåtens nit^ gör för sin Konung mer Än Kungamakten kan befaQa;
