Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 30 —
När uslas gråt i svafvelskurar,
Slår ner med folkens hämde-skri,
Och Hatet på sitt offer lurar:
Hvem bor då inom dessa murar?
Min vän, — olycklige som vi.
Det gifs, Monarker, öfver Eder
En Makt, som lag åt Ödet gaf:
Till samma gömda mål den leder,
Blott andra vägar, kung och slaf.
Vi alla till en sällhet fika,
Som vårt förmätna hopp beler;
Och när vi lida, är det lika,
Om det, som fattiga, som rika,
Som höga eller låga sker.
