TILL KONUNGEN^ EFTER SJÖSLAGET VID SVENSKSUND 1790. JLIen mildaste Monark som jordens rundel bar, Hmr till den visaste bland undersäter skrifvit: *) Sen L forlofyad är, "Han mig och Sångmön öfvergifyit. Men sen han �ätt sitt pris en gång af Hymens hand, '^Och njutit, i de giftas land, Sin välkomst efter vanligheten, "Så lår väl, som förut, den lyckliga poeten, En stund af öirig tid att minnas mig ibland.*' Ja. På de massors tyngd som af Ert snille rorar, På dessa segrars glans som hedra Ert befäl, På dessa flottors flykt, som drabbas och förstoras, Och dessa farors hot, som slutas .^ alltid väl: Ers Majestät bör tro, och tror med stora skäl, Att det ogörliga ändå till slut kan göras � Men glömma Er, min Kung! det enda kan ej ske.
- ) I ett Bref till dä Tärande Kantli-Rådet och Ridd.
T. Roseustein.
