_ 447 ~ Hans fina Ciceronska öra. Men^ om min rimmande persoii Han enskilt Tärdigädes höra. Se liär den lilla oration Jag, for hans fötter, skulle gpra: "Prins, i hvars väsen himlen lagt Den storhet han, med sparad makt. Bland tjugo likars tal fördelar: Dig önskas här, ur stoftets natt, Det enda stora som Dig felar. Den stora Mogols gyllne skatt. Men låt en stråle deraf skina På mig, och sen Du fort och sällt Om Riks-Finanserna beställt. Så sank en blick jemväl på mina. Job säger: Menskan föds till strid^ Och din poet, som det besannar, Gör ej så lätt som Du, sin frid, Min Kung, med Hofven dina grannar. Döm sjelf, om ej en mäktig thron Med rätta rimmanis klagan våller, . Som, fast i nådigaste ton, Dock alltid Lejonets portion Utaf hans ringa arf behåller. ^)
- ) FrSgan angick ett litet arf i Dannemark^ bvaryicl åen
sä kallade Droit d'Aiibainc eller Jus detraetuf hade, efter Danska lagarna; blifvit aa �cd4 giiUau<2o*
