Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/462

Jag kan ej jag,' som Da, Mbtiaik^ Af Sextitnsen ySrjpr stark. Med argumenters blixt och 4imdei| Af goda, digra lispunda gränder^ Begära aklil af Daimeiiiark. Jag ville hellre kunna göra Sex Tragedier fort och ySl, Som mera snudkrade ditt ora; jOch bittre; målade din tjSl, Än konsten att slå folk ihjäl, För att dem fä till hvad de böra. Men )ag Sr trott, yet Skalders Gud; Vid desvi phrasers torna ljud, Hvari vi gudaspråket sätta. Jag mins, min Kung, ett l^^ckligt hopp Som skänktes att min skada rätta: Ett verkUgt gudaspråk var detta. Ty jag är viss att det fylls opp; Viss, att fä snart mitt ofier bära At tvenne Förstars ädelmod, Fpjrenad^^ till Nordens ära, I vänskap, likasom i blod." Se dpTj hvad jag att säga hade^ Ifall jag inför fajeltcu stod; Om annars jag, af brist på mod, Som