Den här sidan har inte korrekturlästs
TJfLL FRU GREFVINNAN � � v/m jag, med Karstens rost och Täit| En serenad Er kunde gifVa, Förtjent af Er att gillad bUfva^ GrefVinna, vet Ni hvilken text Jag på min luta akulle drifva? Jo denna, som Ni minnas tor, Ur fordna sångers glömda skara: ^^Det är ej nog att tillbedd vara. Det till Gudomligheten Kör, ' Bj blott qtt dyrlkas, men att svaraV, Så song jag, då jag fordom ung. Monarkera bifall spkto vinna. Jag kunde då \ verlden finna Ej något jemnbogt med en Kung} J^ kände ]& ej än,^ Grefvinni^! Klokt Sr det råd fomnftet ger j ••Fly Hofrens buller och de höga!*' Men ack, hur trögt Sndå det sker! Och hvad förnuftet hjelper föga.
