Till Päu B. C. O * * * ilrtt bref firån en Poet^ _ änntL vid edra år! En myrtenkrans, som räcks er siUVerprydda hjessdi Ifrån en Skald med mofka här, Hvars hjerta yäl ännu kan hafva en prinsessa, Som ej tillfyllest myrten far! Dom då om Ni Sr glömd; om ur vår cirkel dragen. Ni saknas än <if oss, bland Stockholmska behagen, Och om Ni säger sant, att Ni ur verlden går*
Tag e) exempel af Semira ^); Semira var blott skön. Hon ej densamma blef, Sen Astrild pä dess barm �ltt hundra skördar fira, Dch pilten ur dess hår, mot hennes afton, ref Den krans,hvarmed han sågs dess friska morgon siraJ Det bief ej hennes lott att trotsa tidens spira, Ej hennes yettenskap, — ack nejl Den stora konst Ni fick, att härjams välde svib, Soin visar pss att vett gör höst och sonunarlib^ Och att Behagen åldras ej. •) Detta ställe innebSUer en Sa^iiig pl ett af de �n> tiska Ödcriia> hvilket blifvit i demu Semliiig uleil&i^
